Skrömta, visst finns de?

Skrömta
Vittra, tomtar, vättar, rådare, svartalfer, ljusalfer, troll, thursar... visst finns de?

Jag har alltid trott på dem, jag har sett små varelser i ögonvrån, hört berättelser om tomtarna, vättarna och alferna. Och så klart vittra. Vittrakor, vittrabjällror, vittrastråk, vittrahästar... men jag har aldrig sett vittra, förrän nu.

För ett tag sedan gick jag ut på en magisk plats där många sagor om vittra berättats. Jag har alltid haft en känsla om vart de går, men inte varit säker och aldrig sett eller hört dem. Bilderna är från den dagen och den platsen.

Jag gick helt ensam och tänkte på gamla minnen från platsen och njöt av den vackra skogen runt som var skimrande vit. Då hör jag hästbjällror. Svagt.
Jag ser inget, men jag hör dem. Det finns inga andra människor i närheten, och ingen är ute och kör häst här den här tiden. Men närmare kommer de, över lägdan. Nere från sjön.
De kom över isen, över lägdan och rakt framför mig korsade de vägen och bjällrorna försvann i fjärran.
Jag kunde inte annat än stå och beundra ljudet och buga inför naturens väsen som passerade några meter framför mig. Undrar vad de tänkte om mig? Ingen gåva hade jag till dem.
Nu vet jag var vittra drar fram. Vart vittrastråket går.
Precis vid trädgränsen på bilden ovan, från vänster till höger, bredvid en bäck.

Jag hoppas att jag får återuppleva det en dag.

Jag tror inte vittra syntes eftersom de är helt vita, och se landskapet! Man blir ju snöblind. Eller så hade jag rätt öron men fel ögon med mig. Fast jag såg nånting. När allt var över och de försvunnit in i skogen, såg jag någon stå i skogsbrynet. En vit, lång varelse. Längre än vad jag trodde vittra var, så det var säkert ett troll eller en ljusalf.

Magisk kram, till alla er som tror på skrömta.